KORT HISTORIK
Anders Polhammar, en brorson till Polhem, kom 1725 som elev till Stjernsund. 1727 anställdes han som bruksskrivare. I honom såg Polhem en man som var lämplig att få ny fart på urtillverkningen. Med gemensamma krafter satte man igång att reparera maskiner och verktyg. Tre av Mats Grusells söner, Johan, Hans och Petter, anställdes som väggurmakare. I ett kontrakt från 1730 avsatte Polhem en summa pengar för inrättandet av en ny urfabrik samt att Polhammar under tre års tid fick sätta sig in i urmakeriets bedrivande. När Polhem 1736 lämnade Stjernsund anförtroddes arrendet av den Polhemska andelen av manufakturverket till Anders Polhammar. Under den tioårsperiod som Polhem och Polhammar samarbetade förnyades inte bara maskiner och verktyg, utan en ny byggnad, den sk konstkammaren uppfördes, samt att urverken och urtavlorna gavs en ny utformning. Det är detta utförande som dagens nytillverkade Stiernsundsur följer. Fler urmakare anställdes, men ett avbräck kom i den stora brand som ödelade större delen av manufakturverket 1737. Urfabriken återuppbyggdes och 1740 kunde den restaurerade urmaskinen åter tas i bruk. Mitten av 1700-talet kom att bli urmakeriets mest betydande tid med en produktion av ett 60-tal urverk om året. De olika utförandena kom att omfatta åttadagars väckarur, åttadagars slagur med reperter, ett fåtal även med kvartsrepeter, datum, veckodag och månad. Även tornur i olika utföranden tillverkades.
När Anders Polhammar 1761 drog sig tillbaka övertogs den Polhemska andelen av bruket av Polhems dotterson Reinhold Galle Rückersköld. Han överlät 1765 urmakeriet till urmakarna själva, de blev sk frimästare. Vid bergmästarens inspektion av Stjernsund 1767 fanns tre tornurmakare och nio som tillverkade väggur eller golvur, som man även kallade dem då man ofta monterade urverket i ett fodral som stod på golvet. Samtliga väggurmakare var då frimästare. Av dessa var sex man söner eller sonsöner till Mats Grusell. Totalt var hela elva urmakare med namnet Grusell verksamma vid manufakturverket från 1701 till in på 1820-talet.
Under 1760-talet börjar även runda lackerade urtavlor att förekomma. Dessa signerades vanligen Stiernsunds Manufaktur eller med urmakarens namn och Stiernsund, och monterades ofta i rokokofodral. I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet avtog golvurens popularitet till förmån för andra typer av ur. Antalet urmakare i Stjernsund minskade och några år in på 1800-talet kom Daniel Trång som började 1807 att bli ensam väggurmakare. Ett kusinbarn till honom, Carl Johan Trång, tillverkade enstaka tornur under 1830- och 1840-talen, och övertog efter Daniels död 1847 väggurtillverkningen. Senare flyttade han sin smedja till grannbyn Rörshyttan. Sonen Carl Johan Trång dy fortsatte efter faderns död 1881 att göra urverk fram till 1900, men i mindre omfattning.
Helt efter de gamla urverkens konstruktion kom Johannes igång med produktionen redan följande år. Då hade han först tillverkat nya gjutformar, en fräsanordning till sin svarv och andra nödvändiga verktyg. År 1906 byggdes en ny verkstad i vilken urmakeriet fortfarande är inrymt. Denna försågs ganska snart med elektricitet och några nya maskiner anskaffades. En egenhändigt konstruerad halvautomatisk fräsmaskin för skärning av kugghjul och driv tillverkades av Johannes som efterföljare till Polhems urmaskin, men nu i järn istället för trä, och i mindre format samt eldriven. När Klosters AB 1927 ombildades erbjöd man Johannes och hans son Bertil att ta över urtillverkningen i privat regi. Med Bertil som ägare registrerade man firma E B Goude. Jämsides med de 8-dagars slagur med repeter - en del även visande datum veckodag och månad - som Johannes tillverkat sedan sekelskiftet, började man nu göra ett något mindre, mera marknadsanpassat 8-dagars slagur, dock med bibehållande av den gamla konstruktionen. Någon tillverkning av de gamla väckaruren har ej förekommit under 1900-talet. När Johannes 1950 avled var det Bertil som ensam förde den gamla hantverkstraditionen vidare. Under 1960-talet ökade efterfrågan på golvur och när sonen Robert 1970 började kunde man under några år öka produktionen. 1974 övertog han rörelsen under namnet Stiernsunds-Ur Robert Goude. Efter Bertils död 1986 är det nu tredje generationen Goude som nu in i 2000-talet fortsätter den förnämliga urtillverking som Polhem grundade i början av 1700-talet. |
|||||||||
|